G.F. Händel: Ombra mai fu (2)

Andreas Scholl har gjort det igen! Nedanstående klipp är för bra för att inte läggas upp här på bloggen. En kort redogörelse för musikens ursprung finns i dess allra första inlägg.

Recitativ
Frondi tenere e belle
del mio platano amato,
per voi risplenda il fato.
Tuoni, lampi e procelle
non v’oltraggino mai la cara pace,
nè giunga a profanarvi austro rapace.

Arioso
Ombra mai fu
di vegetabile,
cara ed amabile
soave più.

Översättning till svenska
Ömtåliga och vackra grenar
på min älskade platan,
måtte ni få ett lysande öde.
Åska, blixtar och oväder
må aldrig skymfa er dyrbara stillhet,
ej heller må ni fångas och vanhelgas av en lysten sydvind.

Aldrig har det funnits någon skugga
av en växt,
så avhållen och älskvärd,
eller mer behaglig.

W.A. Mozart: Venga pur, minacci e frema

Vid fjorton års ålder skrev Mozart sin första opera seria, Mitridate, rè di Ponto (1770), till ett italienskt libretto baserat på Jean Racines tragedi Mithridate.

Dramat utspelar sig i den grekiska kolonin Nymfaion på Krim under slutskedet av det tredje mithridatiska kriget (73–63 f. Kr.) mellan Romarriket och kungariket Pontos. Enligt romerska källor ledde kronprinsen Farnakes ett uppror mot sin far, kung Mithridates, som kort därefter antingen tog sitt liv eller blev mördad.

Operans handling avviker delvis från historieskrivningen. I operan har Mithridates låtit sprida ett rykte om att han stupat i strid i syfte att pröva sina söners lojalitet. Den romarvänlige Farnakes och hans halvbror Xifares börjar genast tvista om vem som skall få ta över faderns fästmö Aspasia, som i sin tur inte är helt ointresserad av Xifares. I bästa seria-stil slutar det hela med att Farnakes ansluter sig till faderns armé och att kungen förlåter sin son innan han tar sitt liv för att undvika att bli besegrad av romarna.

I klippet nedan har bröderna just fått reda på att kungen är vid liv och att han snart kommer till Nymfaion. De kommer överens om att inte skvallra om att båda har uppvaktat Aspasia, och Xifares betonar att han inte vill ta ställning mot fadern. Farnakes förtvivlar ett ögonblick innan han bestämmer sig för att med romersk hjälp trotsa Mithridates.

Scenografin i klippet stämmer inte så bra överens med librettot. Den ljusklädda kvinnan skall föreställa den romerske officeren Marcius, medan den mörkklädda kvinnan är Xifares och den rödklädda kvinnan är Aspasia.

Recitativ
Farnace
Un tale addio, germano, si spiega assai:
ma il tempo altro esige da noi.
Ritorna il padre, quanto infelice più, tanto più fiero, […]

[–––]

Farnace
Adesso almeno cautamente si celi il segreto comun,
nè sia tradito dal germano il german.

Sifare
Saprò geloso anche con mio periglio
fido german serbami, e fido figlio.

[–––]

Farnace
Eccovi in un momento sconvolti i miei disegni.

Marzio
A un vil timore Farnace ancor non s’abbandoni.

Farnace
E quale speranza a me più resta,
se nemica fortuna sul capo mio tutto il suo sdegno aduna?

[–––]

Farnace
Alla tua fede mi raccomando, amico:
il mio periglio tu stesso vedi. [–––]

Aria
Venga pur, minacci e frema
l’implacabil genitore,
al suo sdegno, al suo furore
questo cor non cederà.
Roma in me rispetti e tema
men feroce e men severo,
o più barbaro, o più fiero
l’ira sua mi renderà.

Översättning till svenska
Farnakes
Ett sådant farväl, min bror, är tillräckligt tydligt:
men tillfället fordrar något annat av oss.
Om vår far kommer tillbaka, blir det desto värre, ju hårdare han är, […]

[–––]

Farnakes
Nu bör vi åtminstone vara kloka och dölja vår gemensamma hemlighet,
ingen broder får avslöjas av den andre.

Xifares
Ängsligt skall också jag erinra mig i farans stund
att han förblir en trogen bror och en trogen son.

[–––]

Farnakes
Nå, då blev mina planer kullkastade på ett ögonblick.

Marcius
Måtte Farnakes inte ännu en gång ge vika för sin ömklig rädsla.

Farnakes
Och vilket hopp åtestår för mig,
när ödet, min fiende, utgjuter all sin förbittring över mitt huvud?

[–––]

Farnakes
Jag anbefaller mig åt din trofasthet, min vän:
hur farlig min situation är inser du själv. [–––]

Må han komma då, må han hota och ryta,
den oförsonlige fadern,
för hans förbittring och raseri
kommer mitt hjärta inte att ge vika.
Han borde respektera och frukta Rom i mig
och vara mindre grym och mindre sträng,
mer barbarisk eller mer hård
skall hans vrede annars göra mig.