För en flitig student är det svårt att missa att det är alla helgons dag i dag; alla lokaler där det finns offentliga läsplatser är nämligen stängda. Alltså har jag i dag i stället för att studera ägnat mig åt att lyssna till Johannes Brahms’ så här års populära Ein deutsches Requiem (1868/1869).
Namnet till trots (”en dödsmässa på tyska”) är det inte fråga om liturgisk musik, utan det rör sig om ett sakralt konsertstycke för solister, kör och orkester. Verket består av följande sju satser, vilka utgår från av kompositören utvalda bibelord snarare än den katolska dödsmässans texter:
1. Selig sind, die da Leid tragen (Matt. 5:4; Ps. 126:5–6)
2. Denn alles Fleisch, es ist wie Gras (1 Pet. 1:24; Jak. 5:7; 1 Pet. 1:25; Jes. 35:10)
3. Herr, lehre doch mich (Ps. 39:5–8; Vish. 3:1)
4. Wie lieblich sind deine Wohnungen (Ps. 84:2–3, 5)
5. Ihr habt nun traurigkeit (Joh. 16:22; Syr. 51:27; Jes. 66:13)
6. Denn wir haben hie (Heb. 13:14; 1 Kor. 15:51–52, 54–55; Upp. 4:11)
7. Selig sind die Toten (Upp. 14:13)
Ορφευς 