L. v. Beethoven: Zärtliche Liebe

Som kontrast till alla dramatiska tragedier som citerats och kommer att citeras här på bloggen kan det passa bra med en söt liten sång som Beethoven skrev i sin ungdom.

Tysk text
Ich liebe dich, so wie du mich,
am Abend und am Morgen,
noch war kein Tag, wo du und ich
nicht teilten unsre Sorgen.

Auch waren sie für dich und mich
geteilt leicht zu ertragen;
du tröstetest im Kummer mich,
ich weint in deine Klagen.

Drum Gottes Segen über dir,
du, meines Lebens Freude.
Gott schütze dich, erhalt dich mir,
schütz und erhalt uns beide.

Översättning till svenska
Jag älskar dig, så som du älskar mig,
morgon och kväll;
ännu har ingen dag passerat utan att du och jag
delat varandras sorger.

Så blev det för dig och för mig också
lättare att bära dem tillsammans;
du tröstade mig när jag var bekymrad
och jag grät när du jämrade dig.

Därför önskar jag dig Guds välsignelse,
du, mitt livs glädje.
Må Gud skydda och bevara dig åt mig,
och skydda och bevara oss båda.

A. Vivaldi: In somno profundo

Det har blivit dags för ännu ett avsnitt ur Vivaldis sakrala oratorium Juditha triumphans (1716). Librettot är, som framgått av ett tidigare inlägg (i vilket även handlingen sammanfattas), baserat på Judits bok, som är en av de gammaltestamentliga apokryferna.

I klippet nedan, som återger Judit 13:4–5, ber Judit en bön efter att ha blivit lämnad ensam med den sovande assyriske härföraren Holofernes i hans tält.

Accompagnato
Summe astrorum creator,
qui de nihilo jam cuncta eduxisti
et tibi ut servi essemus
ad imaginem tuam tu nos fecisti,
clemens in cælo Pater,
potens in mundo Deus,
qui Jaheli victrici,
qui Deboræ pugnanti vim dedisti,
adiuva nos in prece, et culpas tolle,
et de forti tua dextra
imbelli dextræ meæ robur extolle.

Aria
In somno profundo
si jacet immersus
non amplius sit vigil
qui dormit in te.
Quiescat exanguis,
et sanguis
sic exeat
superbus in me.

Översättning till svenska
Du högste, stjärnornas skapare,
som en gång har har frambragt alltet ur intet
och för att vi skulle tjäna dig
gjort oss till din avbild,
barmhärtige Fader i himlen,
väldige Gud på jorden,
som åt den segrande Jael,
och åt den stridande Debora gav kraft,
hjälp oss som ber, och förlåt oss våra skulder,
och med makten i din hand
giv styrka åt min okrigiska hand.

Om han i djup sömn
ligger försjunken
är han inte på sin vakt,
den du har sövt.
Må han vila blodlös
och blodet
flöda ur honom såsom
stoltheten flödar i mig.

G. Puccini: Kör ur Madama Butterfly

I går var det premiär för Folkoperans nya uppsättning av Puccinis opera Madama Butterfly (1904). Trots den vänstervridna regissörens försök att genom verket förmedla diverse politiska budskap (helt i linje med Folkoperans ambition) var det endast Puccinis, Illicas och Giacosas gripande tragedi som lämnade något som helst bestående intryck. Detta skall dock inte underskattas. Även om Puccinis operor sällan innehåller mer än ett par minuters vacker musik per föreställningstimme så måste det medges att han var en enastående musikdramatiker och att han i detta fall valt ett bra material att utgå från.

Folkoperans kör och orkester och ensemblen på scenen gjorde i allmänhet bra ifrån sig. Charlotta Larsson (i titelrollen) imponerade, särskilt sångmässigt, men det var väl ofta svårt att uppfatta texten. Hade man kunnat läsa den parallellt som på Kungl. Operan så hade det inte varit ett problem på samma sätt, men när en opera spelas på svenska utan textmaskin spelar diktionen stor roll. Scenografin speglade handlingens förflyttning till nutid på ett roligt sätt, med kawaii-estetik, Hello Kitty-prylar och Pikachu-pyamas.

Min personliga uppfattning är att Madama Butterfly på Folkoperan är väl värd att se, även om kritiken i tidningarna tycks ha blivit blandad (SvD, DN, Expressen).

För att detta inte skall bli ett inlägg utan musik får det avslutas med den kör utan ord som ackompanjerar Butterflys nattliga väntan på Pinkerton i huset som hon smyckat med blommor inför hans återkomst.

« Older entries